På vingliga whiskyben i Skottland - you alright love?

2:a semesterveckan med ortos

Andra semesterveckan flög jag till Skottland, det var med spänd förväntan vi parkerade på Skavsta. Hur skulle flygresan gå och kommer jag att passera säkerhetskontrollen med ortosen? Väntan blev lång i kön till kontrollen, den ringlade sig från checkin-diskarna genom hela terminalen och tog nästan 45 minuter. Jag var vid gott mod och accepterade utan gnäll att stå i kön - man får ju vad man betalar för, jag reser gärna med RA och får billiga biljetter. Äntligen framme blev vi ej insläppta, vi var 15 min för tidiga efter köandet, man får endast gå igenom säkerhetskontrollen 2 tim före avgång när man har checkat in online. Humöret sjönk rejält när vi blev tillsagda att gå åt sidan och ställa oss sist i kön igen. Det gick bra till slut, inga frågor i säkerhetskontrollen och vi kom iväg på planet. Ortosen har luftkuddar som man justerar för att den ska sitta bra på benet - de uppförde sig lite konstigt vid ändringar av lufttrycket men annars gick det över förväntan att flyga med ortos.

Jag är ny medlem av "Classic malt"-sällskapet
Vi har provat whisky och fått en ny favorit från ett av Skottlands mindre destillerier - Royal Lochnagar. De tillverkar en ypperlig single malt - ganska mjuk och rund i smaken, inte särskilt rökig och med toner av äpple säger jag och gräs säger stora H. Brittiska kungahuset har ett fritidshus - Balmoral Castle som ligger granne med destilleriet. Queen Victoria bjöds in till Lochnagar på mitten av 1800-talet och fick prova på den ädla drycken - därefter kunde destilleriet titulera sig Royal Lochnagar. Victoria gillade whiskyn förresten och brukade dricka den "blended", 50-50 med rödvin - rekommenderades dock inte av destilleriet.

Det var lätt att gå rundvandringen på bränneriet trots handikappet med ortos. Kanske kan förklaras med moroten som hägrade - provsmakning av whisky. Vi gick genom rum i hög värme och fukt, vingliga trappor upp och ned. Jag tror det var nära att de nekade mig rundvandringen. Guiden försäkrade sig hela tiden att jag var ok med kryckorna - alright love?

Vad lite uppmuntran och belöning kan åstadkomma - kanske något för svenska sjukvården att fundera på. Tänk dig följande scenario med sjukgymnasten - gå den här sträckan, gå upp och ned för trapporna några gånger så får du en whisky när du är klar samtidigt som de kommer med uppmuntrande tillrop – you alright love?

Tycker du whisky är gott och vill veta mer - titta här:
http://www.whiskyguiden.se/highland/Royal_Lochnagar.html
http://www.discovering-distilleries.com/Royal%20Lochnagar/royallochnagar

Snipp, snapp, snut - semestern är slut. Tiden går så fort när man har roligt, nu är det knappt tre veckor och bara 18960 tåböjningar kvar tills ortosen åker av.

På vingliga Bambi-ben i jämtlandsfjällen

1:a semesterveckan med ortos

Jag besökte sjukgymnasten innan semestern, 2:a kilen togs bort för att hälsenan ska sträckas lite till. Jag beklagade mig igen eller rättare sagt uttryckte med inlevelse förundran över att inte ha någon smärta av de brustna hälsenan. Jag försökte även få lugnande bekräftan att det är ok, hälsenan läker som den ska?

Sjukgymnasten sa i princip att jag inte ska fråga så mycket utan vara glad och nöjd, coola ned och ha tålamod. Du har det bra ändå, de som ingår i gruppen "kirurgisk behandling" dvs har opererats har det mycket besvärligare i denna fas. Så jag åkte till fjälls på en veckas semester för att coola ned och njuta av tillvaron med ortos.

Jag känner mig som en gammal tant, vinglar och har problem om underlaget ej är slätt - det går jag inte med på...

Efter 8 timmar i bilen, Göteborg–Klövsjö, var vi på plats i fjällstugan. Det gick över förväntan att resa med ortos i bilen mycket tack vare AC:n och en kudde under foten. Upptäckte dock vid ankomsten att det var mycket vingligt i naturterräng, jag var som Bambi på hal is. Vi har ungefär 40 meter på naturstig från parkeringen upp till stugan, kryckorna är mer ett hinder som fastnar i blåbärsris och ljung.

Stora H tappade tålamodet med mig när jag lastade väskor och kudde för att ta mig upp. Det blev en familjediskussion, jag vill så gärna klara mig själv och har svårt att be om hjälp. Jag försökte mildra effekten av min tjurskalliga envishet, sa att det är viktigt att hela tiden testa hur mycket jag klarar av och även utöka det jag gör hela tiden... Stora H gick inte riktigt med på den förklaringen och kommenterade den vingliga gången, placerade mig i stugan och sen bar han upp all packningen.

Det blev underbara dagar med skiftande väder, stora H presterar den ena utsökta middagen efter den andra. En favorit var grillad bacon-lindad sparris som förrätt, kvällen avslutades sen med en liten promenad till vändplatsen, njöt av utsikten över Klövsjön. Livet med ortos är inte så dumt ändå. En veckas övning i jämtlands-fjällen var slut, jag kände mig något stadigare på benen och förberedd på fortsatt semester i det skotska höglandet med besök på whisky-destilleri.