Nej det gjorde inte ont, jag har inte ont nu heller.
Jag var hos sjukgymnasten i veckan och fick ta bort första kilen i ortosen. Hälen är uppbyggd med ca 4 kilar som successivt avlägsnas, en i taget varannan vecka. Hälsenan sträcks då kontrollerat och långsamt ut efter hand så den inte växer ihop utsträckt, då blir den för slapp. Jag kunde bli lite öm i baksidan av benet när foten ändrade läge närmsta dagarna sa sjukgymnasten. Men nej, det var lugnt, jag kände ingen speciell skillnad.
Mina frågor och funderingar till sjukgymnasten handlade mycket om att det inte gör ont. Vad är övermod eller överdrivet försiktig? Vad är lagom? Det är så svårt att veta när jag inte känner någon smärta över huvudtaget.
Jag har fått frågan många gånger de senaste veckorna av kollegor, grannar, vänner och bekanta - vad har du gjort? - Hälsenan har gått av säger jag. Oooh, aaaj, de grimaserar med hela ansiktet och visar en nästan fysisk reaktion på sympati-smärta. Alla reagerar och tror samma sak, även jag hade den förutfattade uppfattningen att det bara måste göra djävulskt ont.
Nu verkar det som att det är normalt att inte ha ont, att inte svullna och ha smärta enligt läkaren och sjukgymnasten när man inte opererar sig - det är ju fantastiskt. Ändå kämpar jag med gnagande tvivel som jag försöker slå bort och ha en positiv attityd - tänk om hälsenan inte läker ihop som den ska nu, att det är därför som jag inte har ont. Tänk om jag tar för långa steg och inte håller mig till passgången med kryckorna. Tänk om jag gör för mycket som började jobba så tidigt...
Tålamod och positivt tänkande är veckans mantra. Placebo måste jag undersöka närmare, hur fungerar det egentligen? Om jag verkligen tror 110% att min hälsena ska läka ihop snyggt och vackert så måste det ju bara fungera - eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar